Hon menade aldrig egentligen att ligga med apemannen men hans kuk var så imponerande och han hade tagit henne som om det var hans rättighet att ta henne som sin egen efter att ha räddat henne från krokodilen. Hon hade tyckt att det hela var ganska spännande, om sanningen ska fram, att bli behandlad som lösöre av en man så rå och oformad som han var; så djuriska i sina begär, där nöden likställdes med att ha och behoven tillfredsställdes när och när de presenterade sig. När allt kommer omkring, tänkte hon när hon låg i hans tak med hans apflock och vaktade henne, att han egentligen inte var mer än ett djur. Han hade rudimentärt språk och skrift, som ett litet barn kan ha, men utöver det, och bortom sin fysiska perfektion, var han en apa som lekte med att vara människa.