Hårig björn Joy Cowley

Det var olyckligt i mer än ett avseende. Kvällen började bra. Den mixade dubbeltennisen hade varit bra och Jess hade spelat bra. Hon hade stora förhoppningar om att Josh skulle bjuda ut henne efter matchen, kanske föreslå en drink på en lokal pub.

"Jag ska bara gå och duscha," hade hon ropat och blivit mer än lite besviken när Josh, tillsammans med Beth och Jon, alla hade sagt att de skulle träffa henne nästa vecka för en annan match och sedan hade ingen av dem brytt sig om att stanna och duscha eller, viktigare, föreslå någon form av aktivitet efter matchen. Jess blev stående vid klubbhusets dörr i sina vita med sin väska och såg dem köra iväg. Varm och svettig av att spela och eftersom det är en varm sommarkväll kände Jess fortfarande som en dusch. Hon släppte sin väska på bänken och klädde av sig i damernas omklädningsrum och gick till duscharna. Hon hade sett en annan väska och en hög med kläder och var inte förvånad över att hitta en annan tjej där.

De pratade och duschade. Två nakna tjejer. Skönt att känna det varma vattnet och tvålen efter att ha sprungit runt i en bra timme. Den andra flickan, Marianne, var bara en nickande bekant, fast från samma by ett par mil bort. Hon frågade om Jess hade tagit med sin bil. Det hade hon inte. Jess hade gått dit och tänkt, hoppats, förväntat sig – det hade varit hennes plan – att bli inbjuden någonstans i Joshs bil. Marianne hade, visade det sig, också gått. Två mil var inte långt och lätt att gå tillbaka en härlig sommarkväll. Marianne hade varken sökt lift dit eller tagit med sin cykel. Två tjejer utan annat transportmedel än benen. Benen helt synliga, starka och solbrända, ända fram till där de gick med, där i den rykande duschen. Flickor tillsammans.

"Vi får gå tillbaka då. Inga problem. Härlig kväll och det ska bli bra att prata."

Marianne kan ha haft rätt om den härliga kvällen och att det var bra att prata - och säkert om att de måste gå tillbaka - men hon hade inte alls rätt i att det var "inga problem". Inte rätt alls, som de två tjejerna höll på att få reda på.

De trängde nakna ut ur duschen, droppande vatten nerför deras nakna kroppar och sökte sina handdukar. Visserligen sökte de sina väskor och sina kläder (och plånböcker med mobiltelefoner) men där de hade varit - handdukar, väskor, kläder och gömda plånböcker - fanns det bara tomma träbänkar. Omklädningsrummet saknade något som liknade en handduk, kläder eller en väska. Det fanns ingenting där. Ingenting. Inte ens deras tennisskor.

De två tjejerna stod och droppade i ett chocktillstånd och stirrade först på de tomma bänkarna och sedan på den halvöppna dörren. Tanken på att deras saker kunde ha blivit stulna kom långsamt till dem tillsammans med några valmöjligheter och mycket otäcka ord. Det verkade bara inte möjligt.

Vad skulle de göra?

Vad egentligen. Allt de hade var sig själva. Absolut inget annat. Viktigt, inga kläder alls. Inte ens en bit bomullstrosa att gömma sig inom. De hade inga pengar, inga möjligheter att ringa någon, ingen transport -- förutom naturligtvis sina smala, släta, långa och väldigt bara ben.

"Vad ska vi göra?"

"Tror du att det är någon mer här. Någon i det andra omklädningsrummet?"

"Tjuven menar du?"

"Nej, det är säkert borta för länge sedan, men vi Rakhi Sawant Bikini ha slängt våra väskor och kläder efter att ha hittat något av värde."

"Min handväska, min telefon."

"Kan vara någon som kan hjälpa."

"Vi måste gå ut och se om våra grejer har dumpats, men - det är inte en gammal handduk som sparkar runt."

Det fanns inte.

"Vi kan inte gå in på herrarna så här."

"Tänk om det finns ett helt gäng där inne helt naken och."

Jess toppade runt dörren till deras omklädningsrum och lyssnade. Inte ett ljud.Hon vågade sig ut, till och med så långt som till dörren till vad som plötsligt hade blivit den stora omvärlden, där hon glatt hade sprungit omkring inte några minuter innan - men det hade suttit i hennes nu mycket saknade tenniskläder. Att vara naken gav en helt annan utsikt och utseende för världen. Det fanns ingen skylt på stigen eller gräs av kasserade väskor eller kläder. Inget alls faktiskt.

Jess vände sig om och tittade på dörren till männens omklädningsrum. Hon svalde och satte på sig ett modigt ansikte. Hon var trots allt bara en tjej utan kläder på. en lång tjej med ett stort bröst och långa ben. och ingenting på.

"Är det någon där inne?" Hon ropade och öppnade dörren lite. Det sista hon ville göra var att stå ansikte mot ansikte med en eller flera naken killar, kika in på dem när de stod där och handdukade sig med sin "utrustning" hängande där, medan de stirrade tillbaka på hennes bröst. Ännu värre om de reagerade på ett väldigt manligt sätt på att en naken tjej hoppade in på dem, så att säga. Hon menade inte att de kunde ta tag i henne och "utnyttja", snarare Cut Out Girl deras "utrustning" bli sur och peka på henne. Det skulle vara. Kändis Dick skriver ut kom inget svar och när hon öppnade dörren var ingen, man eller annan, där. Det fanns inte heller några handdukar eller byxor eller skjortor som hjälpligt hängdes på pinnar. Rummet var lika saknat av användbara föremål som Damernas omklädningsrum. Ingen grubby handduk på golvet som kan ha "gjort"--kanske med lite av en sköljning; eller, och den hemska idén slog Jess upp, en jockrem. Skulle två kasserade jockband verkligen sätta upp tjejerna bättre än att vara helt nakna?

"Jess?"

Marianne trängde in bakom sig. Kanske inte vill att hon ska möta män ensamma: kanske olycklig över att bli lämnad ensam. Beröringen av en våt, naken kvinna på hennes rygg liksom skrämde henne och förde hem deras knipa desto mer.

"Ingen här. Inget jag kan se utanför. Inget här inne. Tjuven verkar ha tagit allt."

"Vad kan han ha velat med våra grejer?"

"Pengar, telefoner, unga kvinnors underkläder. det finns roliga människor om."

"Att klä ut sig i?"

"Eller att nosa."

"Jess!"

"Tja, vi vet inte och."

"Och vad?"

'Och' verkligen. Vad skulle de göra?

"Vi kan inte stanna här. Vi kan inte gå tillbaka längs vägarna. Vi kan inte göra någonting."

Jess sträckte ut handen och höll om Mariannes axlar. "Vi skulle kunna stanna här till morgonen, eller någon kommer. Det är sommar och det kommer att vara varmt hela natten. Men. det verkar dumt. Vi kan inte gå tillbaka på vägarna. Vem kan komma förbi. Och jag är kommer inte att ha alla de där bilarna som tutar och folk stannar -- och stirrar. Vad vi kan göra, du vet, är att gå tillbaka över fälten, smyga längs häckar, komma tillbaka efter mörkrets inbrott. Vi kanske till och med klarar oss -- gå tillbaka till våra hus utan att en själ ser oss. Skaffa lite kläder och anmäl stölden till polisen."

"Det kunde vi inte göra. eller hur?"

"Lite av en utmaning men, hej, Trans. Det är mycket längre, tror jag, på det sättet, inte på vägen. Bättre att se tillbaka på äventyret än att göra det, det är jag säker på. Spelar du?"

Marriane såg både upprörd och nervös ut inför utsikten men hon sa: "Inga annat alternativ, antar jag, Jess. Jag vill inte stanna här hela natten. Du är åtminstone inte en man. Jag menar hur hemskt skulle det ha varit hade mina kläder blivit hackade och bara en man i det andra omklädningsrummet. Vi två kryper runt på landsbygden med ingenting på sig. Jag menar hur pinsamt och."

Jess kunde inte låta bli att tänka att det bara kunde ha varit roligt med Josh -- om det hade varit han och hon menade hon, inte han och Marianne. Tanken är inte helt obehaglig. Nakna Josh och henne.

"Det kanske slutade med att du gillade det, Marianne. Ganska många män här som spelar tennis skulle jag inte ha något emot att vara naken med. Eller två. Två stora män för att hålla dig sällskap. Jag skulle känna mig gladare om vi hade två män att gå med." Hon log, "två nakna stora män."

Marianne såg inte övertygad ut.

"Det är bäst att vi börjar då. Över framför banorna, över spelplanen till skogen på andra sidan. Springer vi?"

"Jag skulle bli gladare", svarade Marianne. "Kanske börja långsamt men väl förbi tennisbanorna så spring verkligen."

Efter att ha bestämt sig höll de unga kvinnorna inte på. Det var hand i hand som flickorna lämnade tryggheten i omklädningshyddan, med ögonen på utkik efter människor och deras kläder och väskor. Ingendera kunde ses. De smög sig in på det där konstiga halvhukade sättet som folk adopterar när de försökte se oansenliga ut och ganska misslyckade. I hörnet av tennisnäten bröt de in i en löpning. Håller inte hand längre för det fanns andra saker att hålla i. En fröjd för män men en olägenhet för kvinnor. Generösa bröst svänger eller studsar runt när du springer. En bysthållare eller sport-bh är vettiga klädesplagg. Flickorna hade inga kläder, varken förnuftiga eller på annat sätt. De sprang med händerna knäppta över brösten. De sprang med kroppen fortfarande våt från duschen. Ingen handduk, inget sätt att torka - även om våta tjejer som springer en varm sommarkväll kommer att torka - i tid.

Det fanns ingen att se, men om den gamle gårdsmannen hade varit där, vad hade han kunnat se till sitt nöje och förtjusning. Han visste aldrig vilken chans han hade missat. Han skulle utan tvekan ha varit hjälpsam när han tittade. Ordnade någon form av täckning för tjejerna -- så småningom. Allt skulle ha varit bra. Bara han skulle ha sett och flickorna hade knappast kunnat förkasta det om han varit där för att hjälpa till. Han var inte. Det fanns bara ingen alls.

Jess var en lång tjej, en fördel i tennis och med den sortens långa ben som vänder huvudena. Långa ben som ger en fördel i löpningen men, tyvärr, tjänade till att accentuera det otympliga sättet att springa med händer eller underarmar knäppta till bröstet. Marianne lite kortare men inte mycket, kanske lite bredare men lika generöst breasted som Jess, så hade liknande problem. Två långbenta flickor springer med sina bröst.

De nådde kanten av spelplanen, klättrade över det enkla trästaketet och befann sig i skogsområdet bortom.Egentligen inte mycket av en skog, mer ett bälte av barrträd som planterats mot den rådande vinden och skyddar spelplanen. Barr och gamla tallkottar och döda grenbitar under fötterna. Flickorna, som andades ganska snabbt av sin löpning, gled mellan träden.

De hade kommit så långt. Det första steget i deras plan. Långt borta nu från säkerheten i omklädningsrummet där de lagligen kunde vara nakna. De hade inte längre det skyddet.

"Etapp ett färdigt. Nu tar vi upp gångstigen. Den går längs andra sidan av dessa träd och sedan delar den sig. Vi går till vänster, annars hamnar vi på vägen."

Flickorna närmade sig kanten av tallarna och saktade ner och såg ut efter någon som gick. Kanske en man med hund, kanske män med hundar, kanske en grupp män som strövar. Kvinnor skulle inte vara mycket bättre, med eller utan hund. Kanske, vid närmare eftertanke, bättre--kvinnor skulle inte gapskräpna och göra skarpa kommentarer. Ändå skulle det vara tröttsamt att svara på frågor och det är osannolikt att de två tjejerna skulle få något att ha på sig.

Kusten var klar. Flickorna hoppade upp och över staketet som avgränsade spelplanen. Ett taggtrådsstängsel hade alltså inte varit grejen att ta itu med. Att fastna på en av de där hullingarna var illa nog när det bara slet sönder jeans eller en skjorta. Det som exponerades för den övre skenan av staketet och, om stängslet hade varit taggtråd, till trådens hullingar, tålde bara inte - och blott var ordet - att tänka på. Istället pryddes det släta, grånande gamla träet som bildar den övre skenan, när flickorna gick över, av den mjuka beröringen av två flickors blygdläppar. Lucky staket!

De unga kvinnorna gick längs sidan av träden och skyndade förbi gaffeln i gångstigen, gick till vänster och gick uppför en liten dal av träd med strängar av branter.

"Ooh-eh." Jess drog Marianne av banan och in i den gröna bracken. "Ner, väste hon." När flickorna låg tillsammans, faktiskt ganska tätt, med tanke på hur Jess hade dragit ner Marianne, var flickorna orörliga och tysta.Längs spåret kom, inte vad de kunde se, en man som visslade för sig själv.

Båda flickorna ryckte till när bräken plötsligt skildes åt. Det var inte mannen utan hans hund. Colliens svarta och blöta näsa nosade intresserat åt dem. Hennes näsa kall och personlig -- mycket personlig för Marianne; svansen viftar vid det oväntade mötet. Nåväl, oväntat för Jess och Marianne. Med största sannolikhet hade colliehunden en mycket klar uppfattning om vem eller vad hon kunde hitta gömt. För en hunds luktsinne motsvarade flickorna förmodligen hur det skulle ha varit för mannen om de hoppat upp och ner och ropat till honom "titta på oss, titta på oss." Anmärkningsvärt vilken detaljerad bild en hund får av sin nos jämfört med de flesta människors luktsinne -- knappt kan skilja en stekt middag från lavendel.

"Lämna dem kaninerna ifred Jess. Kom igen."

"Jess?" Snacka om ett sammanträffande. En hund Jess och en tjej Jess i bracken.

Hunden hade för bra tid att lyda, nosade och viftade med svansen mot sina nyfunna lekkamrater; flickorna försöker att tyst skjuta bort det.

"Eller är det en katt du har hittat. Här fitta, fitta."

Helt klart hade Jess – hunden Jess, inte flickan Jess – hittat en fitta, som verkligen hade sin nos nära Mariannes när flickan försökte få den att försvinna.

"Titta - har du något emot det", sa Jess och reste sig till sin fulla höjd. "Ta bort din hund. Jag är här med min pojkvän på." Barbröst fanns det inte mycket mer att säga, "personliga affärer."

Mannen hade öppen mun vid det plötsliga uppenbarelsen som steg upp ur haken. En tjej naken till midjan, åtminstone så långt han kunde se. Öppen mun, verkligen öppnas och stängs som en fisk.

"Jag. förlåt. Jess, här tjejen."

Här. Åh, ja, tänkte Jess - han menade hunden, Jess, inte hon. Hon såg honom snubbla iväg, följt av collien. Hunden såg sig inte tillbaka, men det gjorde han. Ingen tvekan på hennes bröst.

"Du kan gå upp nu."

Marianne reste sig.Den förmodade pojkvännen är verkligen inte en pojke. "Jag antar att hundpromenader är en yrkesrisk för flickor i ett påtvingat tillstånd Bam Margera fan nakenhet som försöker ta sig hem."

"Han blev mer än lite förvånad."

"Hundens nos."

"Ja, hon slickade i alla fall inte. Hundar har långa tungor!"

"Jess!"

Hade det inte varit för deras knipa hade det varit en ganska härlig promenad i kvällssolen. Skuggorna blir längre och ljuset gyllene. På toppen av den låga dalen korsade de bergsryggen och fann på en gång ganska mycket land framför dem. Snäckan hade halkat ut bakom dem och lämnat dem ganska utsatta för risker om en annan hundförare kom med. Det var inte riktigt ett "om" eftersom, när han kom upp på andra sidan kullen, var en figur med tre hundar inte så mycket i släptåg som ledande.

"Åh", sa Marianne.

"Bara naturligt."

"Naturlig?"

Det var åtminstone inte en man. Utan tvekan kvinnlig, gestalten steg ändå mot dem.

"Åh nej. någon annan." sa Jess som en sida till Marianne. "God kväll Mrs Heysham."

Kvinnan stoppade en blick av stor förvåning i ansiktet. När de kom upp ur skuggan och med den låga solen bakom sig på toppen av kullen, skulle flickorna ha sett ut som bara silhuetter som visade sig för den kisande kvinnan. Nu på nära håll var deras naturliga utseende plötsligt klart, livfullt klart, i det gyllene ljuset. Ett fotografiskt tillfälle om det någonsin funnits. Kvinnan hade ingen kamera.

"Jag.men. Jess, du har inga kläder på dig, inte heller din vän." Hennes blick av förvånad tycktes Marianne vända sig till en av förtjusning. "Du ser helt underbar ut. Vänd dig för mig, min kära, tur."

Vad mer kunde Jess och sedan Marianne göra?

"Varför. En våga. En utmaning. Naturism - visst inte här. Inte." hennes ögonbryn reste sig och ett leende kom till hennes ansikte, "Inte något lite romantiskt, lite. köttsligt?" Till Jess kom tanken att mrs Heyshams leende var ett "vetande" leende när hennes ögon flög hit och dit över flickans kroppar."En sådan bild i detta Porrnedladdningar Org, åh ni hundar, lämna dem ifred."

Våta, kalla vovvenäsor ännu en gång.

"Oh," gnisslade Marianne medan en hund gjorde det som hundar hellre gör, precis bakom henne - med nosen.

"Har du Du suger så här mycket växt, Jess. Jag hade inte insett det." Hennes hand sträckte ut och rörde vid Jess högra bröst, en tillfällig koppning, en touch av fingertopparna för att ta bröstvårtan. "En fin ung kvinna, och din vän?"

"Marianne, vi."

"Så ljuvlig hud," hennes hand klappade Mariannes rumpa. "Tyvärt att vi inte går samma väg," hennes armar var runt båda deras nakna kroppar. "Du vet, jag skulle så gärna vilja promenera med er tjejer så där. Så vackra kroppar. Så härliga. Damer tillsammans, va. Ibland. känner du till Saphy's Health Spa?" Hon fortsatte utan att stanna. "Ibland går jag dit för behandlingar och äter lunch med mina vänner. Desmond kommer inte. inte hans scen, eller egentligen ett spa för män." Hennes ögon tittade frågande upp, de hade tittat ner, väldigt mycket ner mot tjejernas fötter, eller kanske lite högre upp.

Jess ville inte säga något, men Marianne sa att hon hade varit där, hade vunnit ett pris och det hade varit väldigt "trevligt", en härlig massage och pedikyr - och ångbadet och bastun hade varit underbara. Alla kvinnor tillsammans.

Mrs Heysham log, "Ja, bastun, så härligt att sitta med vänner när vi svettas. Ibland," hennes leende blev konspiratoriskt, vi lät handdukarna glida lite. Så mycket bekvämare att sitta på en handduk på de där bänkarna och bara prata. Inga män, ingen oro för att handdukar ska halka eller. Women S Wrestlingsex vara orolig över hur man sitter. Bara tjejer tillsammans. Och så ångbadet. Så härligt och fuktigt," hennes ögon slängde upp mot Jess, "så blött."

"Vi lämnade våra handdukar utanför för ångbadet", sa Marianne. "Jag gillade stjärnorna i taket. Lite av en chock att simma efteråt. Vattnet var verkligen varmt, men inte efter ångan."

"Som en sjöjungfru i vattnet, utan tvekan!"

"Ingen svans, mrs Heysham."

"Knappt fjällande hud," återigen rörde hennes hand vid Mariannes botten, den här gången gled hennes fingertoppar kanske lite in i springan. "Bara kvällen för att bada. Men inte på toppen av en kulle. Jag skulle så gärna. om vi var vid en flod eller sjö och jag gick med dig. naken. Bara tjejer tillsammans."

Hundarna blev tydligt rastlösa, kanske hade de fått nog av doften av unga kvinnor och hade anat något ännu mer intressant. Kaniner kanske. Jess tog tag i den plötsliga distraktionen av Mrs Heyshams uppmärksamhet. "Det är bäst att vi går vidare. Det är inte meningen att vi ska vara så här. Ett misstag och vi vill komma hem innan vi blir kalla och." Att nämna möjligheten att kvällen svalnade var ett misstag.

"Du kan komma tillbaka med mig. Desmond är ute och. kanske ett bad. Vi har ett stort bad. Välfyllda, rikliga bubblor, alla tjejer tillsammans och."

"Nej, verkligen," Jess tog tag i Mariannes hand och drog bort henne från Mrs Heysham. "Jag kommer utan tvekan att se dig, med mamma, på marknaden på lördag." Jess var på väg nedför backen när hon talade tillbaka över axeln och gav Mrs Heysham en vänlig vink.

"Puh!" Jess andedräkt kom ut i en lång lättad ström. "Den gamla vallen är lite i ansiktet på dig. Hon är trevlig men. hennes rykte."

"Jag gillade henne snarare men. hon är lesbisk?"

Jess gav Marianne en förvånad och frågvis blick. "Och resten. Nej, bi tror jag. Tja, hon är gift och Mr Heysham, Desmond, är hur trevlig som helst. De är ett så kärleksfullt par som man bara kan träffa. bara hon är lite. ganska mycket egentligen. Svänger åt båda hållen tror jag du skulle säga. Var försiktig."

"Åh."

De två flickorna nådde botten av kullen, korsade ett fält och befann sig vid floden. De tog dem längs och sedan över bron.

Jess och Marianne hade sett floden från kullens kant, hade sett hela sin rutt bege sig framför dem, precis innan de hade träffat Mrs Heysham. En tydlig gångväg med få hinder.Bron över floden var en, men allt var bra skulle den vara fri från någon på eller nära den. Allt mådde bra. det vill säga, men allt var inte bra.

Ner kom de från kullen, ner genom fler träd till flodstranden. Under andra tider på året kunde det vara ganska stökigt av ryttare där ridvägen följde stranden i hundra meter eller så, men nu var det bara väldigt ojämnt för flickor som inte hade kraftiga promenadstövlar - faktiskt ingenting alls.

Flickorna steg försiktigt, deras bara fötter rörde sig över hovmärkt torkad lera, och såg till att inte vrida en vacker fotled eller något annat för den delen. De gick hand i hand, vilket var förnuftigt, och hjälpte varandra att röra sig över marken, deras fötter och anklar plockade upp alla möjliga vinklar som stövlar eller till och med tränare skulle ha hanterat lätt.